Vaknade lyckligare än på länge. Jag har det där lilla suget i mig som får mig att vilja leva lite mera lite längre lite bättre. Jag har ett driv och jag vet inte vart det kommer ifrån. Jag försöker fylla livet istället för att livet ska fylla mig. Visst jag gråter fortfarande, men inte på samma sätt. Det händer att jag saknar honom som jag skrivit otaliga inlägg om. Men jag lyckades med bedriften att känna annat för en annan människa och det har hjälpt mig att ta mig ett steg vidare i min evighetsresa till att lämna honom bakom mig. Visst jag ska träffa honom snart. Men jag tror att det nu är på gammal vana. Vi är ju vana vid varandra nu, våra kroppar vet hur de ska mötas utan att det ska bli för varmt, knöligt eller obekvämt. Visst är det skönt att ha kommit dit, visst är det härligt att känna att jag kan leva lite för mig själv och inte styras av honom som jag varit beroende av i så många år. 

Jag är nog en beroende person, har svårt att släppa taget. Men nån gång måste jag göra det. Det kommer inte ske i morgon. MEn det kommer att ske så småningom. Och jag hoppas att han inte följer med mig på min fortsatta resa i livet. Jag vill börja leva ett liv utan honom. NU! 

Det är på mornarna som det kan vara jobbigast. De dagar då jag umgåtts för mycket med mig själv. Då livet är lite skörar än vad det var förra veckan. Då när sängen kallnat efter att ha sovit för många nätter ensam. Vaknat för många mornar själv. 

Lyssnar nu på Säkert, vemodigt och lite norrländskt sådär fint. 

Haft en fin dag med mig själv min penna, musik och mina tankar. Det är då det händer. Det är då det skapas. Det är även då som tankarna på dig kommer och går igenom mig, mitt hjärta och min hjärna. Du är spöket som jag vill lämna bakom mig. Kommer jag någonsin att kunna göra det? Jag vet inte. Jag bara längtar till den dagen. Då det sker när jag har tagit mig vidare. För ibland tror jag att jag kommer att vara fast i det förevigt och jag vet inte om jag orkar det. Ibland vill jag bara att allt ska vara så mycket enklare och vi bara ska vara kära i varandra så att jag ska slippa vara med någon annan fast jag är mest bekväm med dig. Men i maj är det 6 år sedan vi träffades och jag antar att det är dax nu. Jag kan inte sitta fast i dig längre. Du kommer inte att försvinna men vi kanske aldrig kommer att vara det vi varit. Men helst av allt vill jag bara vara nära dig det är den tanken som är jobbigast. Dagar som denna då jag sitter själv med mina lurar och lyssnar på musik som jag kanske inte borde lyssna på då tankarna på dig kommer fram. Eller så är det så att jag vill att de ska komma fram. Jag kanske vill sitta och tänka på dig, för så länge jag tänker på dig och saknar dig, då, då behöver jag inte gå vidare. Jag behöver inte ta ansvar för min framtid. Som ännu är oviss. Så länge jag lyssnar på musik som framkallar dig minns jag dig och då behöver jag inte glömma dig. 

det spelar ingen roll vad andra säger. För det är svårt att lyssna på dem när det enda jag lyssnar på är mitt hjärnspöke. 

Ibland (de senaste veckorna) tänker jag att livet skulle vara lite lättare om man slapp känna allt. Jag är lite ledsen just nu det har gått 3 veckor utan honom nu. Och det går bra, jag vet jag kommer att klara mig men det är alltid lite svårt att vara utan honom jag är så dålig på det. 

Ja jag kanske borde ta och göra det med tanke på att jag typ bara skriver på måndagar. Men jag ska sluta tjata om det och bara skriva för att jag känner för det och för att detta blivit mitt nya forum för att skriva. I och med att ingen läser ändå så kan jag nästan skriva vad som helst.. det blir ju nästan som en dagbok i digitalform. 

I dag mår jag faktiskt bra i alla fall. Gjorde inte det i morse men det är armjäveln som stökar och har sig. Haft ont i en vecka nu och börjar bli ganksa less på det. Men ska väl ringa nån i morgon om det tänkte jag. 

Livet flyter vidare.. saknar fortfarande kärleken. Men jag måste sluta klaga över det med. Jag sitter fast i något gamallt ändå just nu och måste ta mig ur det för att komma in i något nytt helt enkelt. Satt förra måndagen och filosoferade över det och grät lite.. hahah ja måndagar är en svagare dag än alla andra dagar:). 

Men livet ja det går vidare med eller utan kärlek. Tur jag trivs så bra med att vara själv då med musiken från lurarna som förgyller mitt liv:) 

Hej stockholm, jag är tillbaka jag minns nu hur måndagarna kunde vara. Dagen då jag skriver på min blogg som ingen ändå läser. Bloggen som för mig är ett forum för mig själv att skriva av mig dagar som denna. Som hittills mest är måndagar. 

Jag sitter med musiken i lurarna lyssnar och läser gamla texter, gråter och känner igen känslan av måndagar i denna stad. Mörkret har börjat falla därute och rummet känns mindre än för några timmar sedan. 

Jag vill inte gråta igen, men det kanske är bra att släppa ut det som trycker på inifrån antar jag. Är mycket att ta hand om här. Det var kanske lite lättare för två veckor sedan då livet inte handlade bara om mig själv. Men helt plötsligt är det bara jag som det handlar om och den känslan är svår att ta på då jag hela mitt liv tagit hand om alla andra. 

hej stockholm, jag gråter igen.. 

Jag hade en ganska tung avslutning på mitt lärarvick i dag. Klassen var oreglig och jag hade väl attityd problem kanske.

Det är sådana stunder som jag funderar över mitt val att bli lärare. Hur ska jag orka. För jag måste ju bry mig. Jag kan ju inte bara ge upp lixom.

Had eingen energi när jag cyklade hem och vädret från helvetet gjorde det ju inte bättre. JAg ville bara lägga mig ned på marken och skrika.

Såg film om ungdomskärlek nyss, önskade mig inte tillbaka till den tiden.

Livet är lite hårt ibland och i dag var en sån dag igen. I morgon är en ny dag, och den sista klassen jag hade i dag har jag först i morgon. JAg hoppas bara att de är snällare. Jag ska försöka att inte ha attityd problem.

Jag tror att livet kommer bli lättare i morgon helt enkelt.

Låt mig bara få titta på dig så att jag kan minnas.

låt mig få åka bort. långt.

låt mig få svepas med i din andning
låt mig bara få ligga där bredvid

Inte så långt bort men en liten bit

Jag tycker om att titta jag studerar människor
tills de finns i mitt inre.


Jag tittar tills jag förstår vem det är, ibland förstår jag aldrig.

Jag tycker om att titta på fina saker. fina människor

jag antar att jag samlar på dem.



ibland när jag är ensam tar jag fram bilder från förr

i mitt sinne från mitt minne.


Låt mig få komma bort en stund och låt mig sedan få minnas just dig

du som inte finns just nu men som jag vet kommer att komma en dag.



Du vackra varelse vart är du?

jag har inte funnit dig än.
men jag vet att du kommer att komma.

För jag har väntat länge nu på dig...