jag kommer inte att klara detta länge till innan jag går under..

jag måste få sova.. men just nu är jag rädd jag har skapat en rädsla kring det som inte går att få bort..

suck... inte bra.. jag sover för lite det tär på mig..

jag gör det för att jag är rädd för vad som ska komma om jag känner efter..

fan...

jag trodde seriöst att jag höll på att dö, det var en fruktansvärd smärta vill jag inte önska ens min värsta fiende. Levde på värktabletter hela dagen. Aldrig ätit så mycket tabletter.. hjälpte föga.. huga.. i dag är det bättre vart och borrat lite och tagit bort den värsta värken. Så nu ska bara tandjäveln ut oxå. Måste opereras ut för den är tydligen uppe i bihålan roten alltså.. jävla tänder..

men jag är lycklig för att den värken är borta nu är det bara den andra värken jag ska få bort.

fick ett samtal igen i natt svarade inte låg ju och sov... skulle upp tidigt i dag. Jag undrar bara vad han vill egentligen.. varför ringer han mitt i natten? ja han är nog full om inte annat.. det är ju då samtal som dessa brukar dyka upp. Men ja jag vet inte.. orkar egentligen inte spekulera i det helt onödigt att göra det och nu har jag snart skrivit ett inlägg om det oxå... jaja:) händer inte allt för mycket spännande just nu som kan ta upp min tankeverksamhet. helt tom efter en dag med högskoleprov... höjde i alla fall mitt snitt nu ska jag bara göra det till våren oxå så kanske jag klarar det jag vill i livet:) vad nu det är???

Just nu vill jag helst av allt bara sova lite en natts sömn tack! På måndag får jag sova ut ledig då.. så skönt och då kommer pengarna oxå ännu bättre:)

fan... jag hatar när jag kommer på det.. det händer ju lite nu och då.. Ingen annan lever mitt liv. Det är jag som måste ta tag i det om något ska hända.. jaja.. suck...

Fan.. Jag som inte har den energin just nu och den orken det krävs att gräva och söka efter vägen som ska ta mig dit jag vill..

 Just nu känner jag mig lite vilsen så jag vet inte ens vad jag ska gå för väg.. Höger eller vänster eller var det så att jag skulle vända om gick jag fel tidigare någonstanns??

Ja det var väl såhär livet alltid varit... innan jag var tillsammans med killen och mitt liv börjar gå tillbaka till det. KOmmit på att jag har extremt mycket fritid. Och i dag är det ju tisdag så jag har en släng av tisdagssyndromet också. Men det är helt okej... det är sånna här dagar som allt bara är så extremt tråkigt, allt man tänker på är trisst och bara oinspererande. Men i dag gör det inget. Börjar förlika mig med tanken.. det är väl såhär livet är när man är ensam. KReativiteten börjar klia i fingrarna och livet är som lite spännande.. eller inte... hehe.. men i alla fall. Jag vet ju inte vad som väntar runt hörnet. Livet är inte längre ett lugn och trygg plats utan när jag blir singel blir det mera hoppigt och spretigt.

Jag vet inte om jag förlikat mig med tanken helt än eller om det bara är i dag för jag endast sovit drygt 4 timmar i natt. Men jag mår ganska bra,... kanske för trött för att orka känna eller nåt. Det är väl bara att gå vidare och acceptera fast det ibland tar emot.. eller?

Ibland måste man ha lata dagar..  bara vila och ta det lugnt. Sova tills man vaknar och inte ha några större planer inplanerade för dagen. I dag är en sån dag. Det regnar ute det är grått och trisst. Myskläder är ett faktum och boken är till hands.

Har ledigt i dag från jobbet och att vara ledig en vardag är lite extra lyxigt.. man måste inte göra en massa och vara ajour för att svara på sms eller annat. Det är bara så skönt att slippa alla måsten.. fast jag har ett måste i dag. Ska träna och just nu känns det jätte jobbigt. Jag vill inte men jag vet det kommer kännas bättre efteråt. Tränade så dåligt förra veckan pågrund av omständigheter.

Så skönt att vara ledig i morgon. Ska ha super häng dag med en vän. Sen jag blev singel har jag tvingat mig själv på mina vänner. Har fortfarande svårt med ensamheten. Jag tycker inte om när den blir så påträngande och synlig.

MEn det är ju något som kommer att gå över det vet jag. Jag önskar bara att jag var där nu. Hur lång tid ska det egentligen ta undrar jag??

Jag har i alla fall återigen lärt mig att uppskatta mina vänner, det är helt underbart att ha sånna vänner som jag har när ensamheten trycker på.

Jag håller nu på att vårda mig själv.. finna vad jag vill och vad som är min mening med livet. Jag måste komma vidare jag måste glömma.. Jag saknar honom hans sällskap främst bara att ha honom nära mig. Men livet går vidare och jag hoppas att jag inte förlorat honom som människa.. jag tycker om att prata med honom.

Jag tycker bättre och bättre om mig själv oxå. Har inte blivit bättre på att äta en men det kommer det med.. jag mår ju inte bättre av att inte äta.. jag måste ju vårda mig själv oxå.. :)

Det blir bättre.. men ibland gör det ont. Men detär bättre att kunna känna än inte alls.. eller hur:)?