Jag vill inte att det ska vara på ricktigt. Du är ju så levande. 

Jag saknar dig, tårarna rinner. Det gör ont. Det är svårt att förstå.

Jag vet att jag en dag måste förstå jag vet bara inte hur jag ska

ta mig dit. Jag vet inte hur man någonsin förstår?

jag vill inte att du ska vara borta för alltid. Jag vill inte att du

ska vara död. Jag vill inte att denna text ska finnas, jag önskar

istället att du fanns...

Du som alltid var så glad. du som alltid fanns, du finns inte mer.

Åhhh.. det gör så ont.. så fruktansvärt ont!

Jag hoppas att du har det bra. Jag hoppas att du ler!

det känns bara kaos allt just nu. I huvudet och i det rum där jag nyligen flyttat in. Det är så mycket grejer och så mycket nya intryck, det är rörigt och jag har för mycket saker. Jag har kläder som jag knappt minns jag har och jag har saker som jag sparat sen jag var liten. Jag har ont i hjärnan av all aktivitet och jag vet inte vad jag ska göra. Det är söndag och jag har lite ångest och den ångesten vet jag inte vart den kommer ifrån. Jag börjar jobba heltid i morgon och jag vill inte bli en 8-17. Jag vill att helgen ska vara en dag längre och jag vill ha kärlek.

Jag vill rätt mycket just nu och jag känner mig lite labil. Jag vill helst bara att det ska bli bättre så att jag slipper vilja så mycket som i dagsläget är helt omöjligt. Jag vill vara kär.

Jag har varit singel i 4 månader snart och jag vill inte hitta någon att vara ihop med för det har jag inte tid med men jag vill ha någon som jag kan tycka om någon som tycker om mig.

Jag saknar söndagar som de såg ut förut, då tiden och ångesten inte var ett problem. Då det inte gnagde på insidan och frustrationen inte var så nära, då livet var lättare för att jag inte ville så mycket. Då allt bara var så mycket enklare och livet inte lika hårt. Jag bor i en lägenhet nu likadan som när jag var liten. Då när livet var lyckligt och inga onda andar fanns. Då innan desperationen om lycka inte fanns och alla var glada. Livet var kanske inte lättare då, det tror jag inte för visst kämpade jag då med. Men då fanns i alla fall han som var så snäll mot oss. Han som dog för att han körde på en halväg och hade lite brottom.

och det betyder att jag och världen inte står på samma sida. B-day står för bitch day. Jag som brukar vara så snäll och foglig, har helt plötsligt det sista året börja bli en bitch vissa dagar.. jag fattar inte vad det är med det?? Men det bara kokar inom mig och jag är arg på allt och alla som jag irriterar mig på. Det är en jobbig känsla men det kanske handlar om att ta tillbaka mig själv och det som är mitt eller nåt. Jag vet inte frustrerande är det i allafall att vara såhär lite nu och då. För det kommer inte ut helt utan bara ligger där under ytan och har sig myser runt lite och vägrar släppa taget.

Och jag sitter nu på jobbet och borde inte sitta på internet och kolla strunt. Men är så less på att jobba just nu så jag undrar om jag måste ta lite semester snart igen. Vad har hänt med mig? Är bara allmänt less på allt och alla... suck..

Mitt liv har just nu tagit paus fram till att jag ska flytta. Att sova på en soffa gör livet lite hårdare. Och jag tror aldrig att jag har längtat så mycket efter min säng någonsin. Men på fredag då får jag äntligen sträcka ut mig i en vanlig säng, som inte är för kort så att mina fötter sticker ut.

Då får jag även ett eget rum, även om det är litet, men det kommer att bli så skönt att ha ett eget rum där jag kan vara ifred och stänga dörren.

Återkommer när livet har gått på på play igen.