Om några dagar är det ett år sedan du försvann från jorden. Jag hoppas att du är i himlen och har det bra. Det har inte varit lätt alla dagar. Men det går framåt och ajg gjorde något bra av det. Jag sökte till skola och kom in. Det är tack vare dig. Men jag hade kanske hellre haft kvar dig i livet!

Men så är livets gång, alla har vi en tid här på jorden för att sedan fara någonannanstans. Man vet aldrig när det ska hända bara. Om du ändå inte kört så fort om det inte hade varit halt ute. Om du inte var död då skulle livet vara lite enklare just nu. Jag saknar dig än. Tänker ofta på dig och hur du gjorde våran familj lite bättre. Tack för att du tog hand om oss när vi var små, tack för att du tog hand om oss när vi var större, tack för att du ville vara våran låtsas pappa.

Om några dagar är det ett år sedan. Nästa tisdag.. Jag ska gå till din grav och tända ett ljus.

Jag lyssnar på Low, musiken tar mig tillbaka till en tid som varit som aldrig kommer igen. Musiken har den fantastiska/ fruktansvärda förmågan att göra det och jag tycker att det är skrämmande ibland hur det kan bli så att man kan slungas flera år bak i tiden. Bara med hjälp av några toner.

Jag tittade på Dårfinkar och dönickar ett favorit program när jag var liten. Nu känner jag bara att jag önskar att världen var lite mera som i serien, lite mera 80-tal lite mera queer lite mera flummigt.

Jag läser på konstfack så då är det legitimt att vara lite konstig har jag kommit fram till, kanske för mig själv att jag slipper bry mig eller för att folk "fattar" om man säger att man går på konstfack:). inte vet jag..

Jag går igenom min egen högstadie period nu när jag är ute på praktik.. skrämmande att det kan bli så! Saker som jag trodde jag glömt bort kommer fram.

Jag önskar lite mera att året kunde vara några år bakåt i tiden ibland, när värken i kroppen inte var lika stark och viljan att kämpa var lite större. När livet inte var lika alvarligt och dagen efter inte var lika hård.

Jag önskar, sätter på musiken och försvinner bort i minnena en liten stund... stunder då livet lekte med mig. Stunder då jag inte satt framför datorn och väntade på att det ska bli kväll så att jag kan sova..

Jag har varit jätte nervös inför detta. Men ack så fel jag hade när jag kom till skolan. De var inte alls stora och skrämmande, utan ganska små och harmlösa:)

Det kändes bra att få komma ut och göra något på riktigt. Har inte hållt lektion det kommer inte denna praktik. Men bara att få vara ute i verkligheten och se hur de arbetar var väldigt kul faktiskt. Jag längtar tills i morgon.

Jag har helt snöat in på the divine comedy nu, kan sitta i evigheter och lyssan på dem. Speciellt en låt som med hjälp av lurarna på huvudet bara tar mig någon annanstans och låter mig stanna där i 5 minuter och 47 sekunder. Det är underbart när musiken bara äter upp en och sväljer ner det i toner.

Det var allt jag ville säga i dag.

Har fått ont i handleden igen, vet inte vad det beror på om jag sovit konstigt eller om det är kylan eller något annat. Men nu sitter jag med handledskyddet som en annan gamling. Och det känns så skönt för jag får vila armen lite.

Tittar över på huset på andra sidan vägen.. börjar känna igen en del lampor nu. Kan ju inte se in i deras fönster för det är för huset är lite för långt bort. Men det är ett fönster som har två röda lampor, ser lite ut som ett monster. Jag sitter hemma igen på en fredag. Har inte problem med det, men denna vecka har varit så lugn att jag är lite lätt uttråkad just nu.

Jag måste se till att lite mer händer i mitt liv. Dags att ta tag i det nu efter 5 veckor i sthlm. Måste komma på ett nytt mål nu när jag uppnådde detta med att komma in på skolan...

Måste fundera ut steg 2 i livet. Kanske jag ska ta och släppa taget och gå vidare? Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra det och om jag klarar det. Eller klarar det gör jag nog.. men vill jag?!

Aja, nu ska jag lägga mig, läsa lite bok, sova lite, promenera lite på morgonen och sen en dag på stan med en kär vän, sedan obligatoriskt lördagshäng hos en annan vän.

Jag har blivit äldre och det känns i kroppen, jag har blivit lite mera ensam och det känns i själen, men jag klarar det. För jag har klarat värre saker tidigare i mitt liv. Så det är bara att gör´t!