Alla inlägg under oktober 2011

Av Tots - 30 oktober 2011 12:40

 


För en kvart sen mådde jag bra. Jag går runt och dikterar min egen verklighet och jag är huvudpersonen i en pjäs som jag inte skrivit själv just nu. Ibland är det konstigt hur allt bara kan försvinna. Jag lever mitt liv och jag tror att det är meningen att jag ska vara där jag är just nu. Jag tror att livt har en mening. Varför skulle annars mitt liv vara som det är. Där jag hela tiden när jag tagir mig upp för kanten faller ned igen. En vän sa till mig för länge sen när livet var lite svartare " Det kommer att vara så hela tiden, man tar sig upp för backen men sen är man tillbaka nere igen. Det som då händer är att ju fler gånger du tar dig upp desto lättare är det att hitta bättre vägar upp"... Jag är nu på stigen, den som leder uppåt som jag hittade för 2 år sedan.. den där som är kantad av skogar mörka och grå. Den där stigen som jag vet slutar i ljuset men som tar ett tag att ta sig fram på för att jag är mörkrädd. Ibland tänker jag att det skulle vara så mycket lättare om jag hade en cykel. Det skulle gå så mycket snabbare att ta mig fram då. Men jag vet..min pjäs slutar inte så. Det fick jag lära mig för länge sedan. Men jag undrar bara om inte nån skulle kunna skriva om mitt manus lite så att jag slapp gå i mörkret ibland, kanske ge mig en ficklampa. För just nu när jag trodde att jag hittat fram så upptäckte jag att jag gått vilse och jag stod där i början igen du vet.. där halvvägs där det är som mörkast för årstiden. Där jag för tillfället tappat bort vad det var jag skulle säga....




Av Tots - 25 oktober 2011 21:44

när jag var liten var det ingen som sa förlåt.


jag visste bara att jag skulle vara stark, för det var vad de sa till mig att vara.


när jag var liten vart jag stor när allt jag ville var att någon skulle säga förlåt.



Av Tots - 20 oktober 2011 19:06

långt borta för länge sen.


Nånstans i det som kallas förflutet en tid som inte finns nu.

Där fanns du. Ung fin och så otroligt vacker.

näreheten, lusten, längtan, värme.


Konstiga tider, mitt i natten, närehet.


Mitt ansikte nära ditt, lust, passion.

Jag förstod inte alltid dig, du förstod inte alltid mig.

Men dina ögon sa mer än ord. Din mun så len.



Jag saknar dig ibland, du kommer upp i mitt medvetande.

Det är länge sedan vi sågs nu. Det är länge sen.


Men minnet av dig finns kvar. den första gången jag såg dig

till den sista.


Du är borta nu långt bort och jag kommer nog aldrig att

träffa dig igen.


Men du är ett fint minne, ett ansikte så vackert så jag nästan

dör lite inombords när jag tänker på det.

Av Tots - 10 oktober 2011 20:45

Jag var hemma en sväng i umeå. Skulle träffa min systerson som jag saknar så, men av olika dumma anledningar blev det inte så. Det var länge sedna jag grät så mycket som jag gjorde i fredags.


Jag har kommit på att jag som alltid har så mycket problem, eller har haft, nu inte har så många. Det känns konstigt. Jag måste omdefinera mig själv, bli något annat. Men det är ganska skönt samtidgit att slippa...


Det är då musiken kan ge en annan bild. Starsailor lyssnade jag på för kanske 10 år sedan eller nåt sånt. Då betydde musiken något helt annat för mig än den gör i dag. Jag kan känna det jag kände då, jag kan minnas. Men det är inte så längre. Jag har kommit ifrån den jag var då. Jag har blivit mera hel jag har blivit mera jag.


Återigen skriver jag ett måndagsinlägg, men måndag är nog som jag sa till en vän den dagen som är svagast i veckan. Den dag då livet helt enkelt är lite hårdare. Den dag som masken måste på igen efter att ha vittrat sönder lite under helgen.

Skapa flashcards