Är inte det ganska hemskt? Eller jag kanske har kommit över dig. Men det känns som att det är något som fortfarande finns kvar och jag börjar bli ganska trött på att jag inte bara kan komma vidare, släppa det och bara ja du vet.. slippa DIG. Jag börjar bli ganska trött på det. JAg tycker inte om dig längre. Jag vill vara kär. jag vill ha någon som uppskattar mig för den jag är inte som du som inte kunde se helt vem jag var och uppskatta det. Jag vill bara att du och jag ska vara som innan vi träffades. Jag vill bara att du ska sluta finnas i mitt huvud. Du finns inte där så ofta men ibland saknar jag dig väldigt mycket och jag önskar att jag som du kommit vidare träffat någon ny.

Men jag är lycklig ändå, jag älskar skolan just nu och lever för det mitt driv framåt.

Det är måndag i dag. Den dagen jag oftast skriver.. kanske är det den dag då jag känner mig som mest ensam och har ett behov av att skriva lite?! Kanske är det den dag som tar hårdast på mig. Den dag då innan jag hunnit med allt fått upp mina skyddsmurar igen. Den dag då jag är jag, sakta och osäkert bygger jag upp mig inför veckans utmaningar.

Jag är i Stockholm igen. Jag mår bra. Men jag har ännu inte vant mig vid ensamheten som slår till ibland. Den ensamhet som jag själv skapar då jag inte tar tag i den och gör något annat istället. Det är ju faktiskt bara jag som kan ta tag i den tid jag har över och göra något åt den.

Kanske är det så att livet kom i kapp mig lite i dag... alla händelser som gjort att jag i dag är den jag är. Jag grät då jag tittade på Idol i dag då en av domarna sa att jobbiga saker som händer i ens liv ofta kan vändas till något bra. Då tänkte jag på Tex igen.. Det är ju därför jag sitter här i Stockholm. För att han inte finns längre för att hans liv tog slut. Och då bestämde jag mig för att mitt liv är för kort för att slösas bort. Men det är ibland som att mitt medvetande inte hunnit med mig hit riktigt. Jag är inte van att fatta sådana här beslut.

Men jag mår bra, trotts att det är måndag och att jag sakta och osäkert (?) bygger upp mitt liv som jag ska leva i några år till här.

Det kryper lite under huden. Jag lyssnar återigen på musik. Musiken är min tillfälliga älskare just nu. Har ingen annan och jag saknar det. Jag vill ha någon nära. Men det är skrämmande, inte varit nära någon på 4 år. Eller under de åren har jag varit nära en person. Men innan det efter det...

Ja det kommer väl det med. Till hösten fyller jag 30 och då ska jag ta tag i livet igen. Livet som det var tänkt att jag skulle leva innan jag fastnade i något gammalt och förstört. 4 år av mitt liv.. ja jag vet inte vad jag ska säga.

Jag saknar honom.

Plågar mig själv lite just nu lyssnar på musik som får mig att tänka. Lyssnar för att få ut känslorna ur kroppen lyssnar på Melissa Horn, hon som sätter ord på känslorna som jag känner sedan jag bröt med dig...

Jag vet inte varför. Har inte gillat henne förut men nu är hon den som sätter orden på mina känslor som jag önskade att jag inte hade kvar.

Jag såg dig igår du var med några vänner. Jag hade minuten innan tänkt att jag saknade dig och skulle vilja träffa dig. Vi sa bara "hej" och kollade av läget. Men jag kände inte som jag ville jag kände inte usch och blä utan saknaden utav dig blev större och jag ville vara nära dig igen.

Fan att du ska ta upp min tid. Min tanke och min frihet.

snart 8 veckor sedan vi bröt och jag kommer inte framåt. Jag hatar att du gör detta mot mig. Varför kan jag inte komma vidare?! Så mycket som jag gråtit sedan jag kom hit har jag inte gjort på hela året. Nu gråter jag igen och jag frågar mig själv varför jag gör det. Varför låter jag dig ta upp så mycket av min tid....?

Varför. jag vill bara att du... eller jag vet inte. Jag vet inte längre vad jag vill.

                                                  
                            Jag saknar dig.

Trött i dag. Fastän jag har haft en fin dag med min systerson. Men börjat jobba nu och det tär lite på mig. Jag är nog inte gjord för att jobba.. hehe.. skulle vara skönt att bara vinna en massa pengar och slippa jobba helt enkelt. Men så är inte livet. Livet är mera än så.

Men vad är då livet?

Äh jag försöker bara vara filosofisk en dag då det inte riktigt fungerar. Har helt enkelt inte inspirationen till det. Är trött. I kroppen i hjärnan kanske till och med i själen. Jag känner att jag nu ikväll har krävt lite ensamtid. Tid som jag bara vill ha för mig själv. Tid som jag tidigare hade mera förut då jag bodde istockholm. Då ensamheten var en del av min vardag. men som inte finns på samma sätt nu när jag är tillbaka i Umeå. Verkligheten är så mycket närmare här hela tiden. Lite mera påträngande. Om än mera distansierad. Äh.. jag vet inte.

Jag slutar här för i dag och återgår till att göra något annat.

Tillbaka där jag började någon gång för länge sedan. Lyssnandes på musik i mina lurar kände jag bara att jag var tvungen att skriva lite. Fundera över det val jag gjort för denna sommar. Med att flytta tillbaka över sommaren. Bo där jag bodde förra året. Göra det som jag gjort 9 år tidigare i mitt liv. Leva utan dem som betyder något för mig. Eller gör han det? Jag vet att jag använder min blogg för att klaga. Men det för mig är ett sätt för mig att rensa ut lite och gå vidare med mitt liv. Ett sätt att skriva av mig lite. Jag har ändå inga läsare just:) så det är ändå ingen som läser detta.

Jag har drömt om honom nästan varje natt i 2 veckor nu. Men nu i natt gjorde jag inte det. Det var skönt att vakna och inte behöva ha honom i hjärnan det första jag gjorde då klockan ringde. Det kommer och går. Det är svårt att bryta med någon helt. Det är svårt att leva mitt liv som om han inte fanns. Men jag gör det och jag har gjort det i 5 veckor i dag. Det blir kanske lite lättare för varje vecka som går. Detta är det längsta som vi inte har hörts på. Det känns konstigt. och jag är sjukt rädd för att jag ska stöta på honom och henne typ på ica eller så. Vissa stunder vill jag bara ringa honom och säga hej. Men jag vet att det inte funkar så. Han kan inte ge mig det som jag vill ha och därför låter jag det vara för jag orkar inte dra upp allt igen. Och jag vet inte riktigt vad jag vill ha från honom. Jag vet bara att jag saknar honom otroligt mycket och att det fortfarande gör ont. Konstigt att det kan göra ont fastän det är nästan 2 år sedan det tog slut. Men som en kompis sa till mig i helgen så gjorde vi egentligen helt slut för 5 veckor sedan. Då när jag bröt all kontakt. Känns rätt löjligt att göra något sådant men det var det jag behövde göra för mig själv för att jag skulle kunna gå vidare med mitt liv. För att jag skulle kunna bli starkare. Han är min svaga punkt i livet just nu och svagheter måste man bli av med.

Nog analyserat och tjat nu.

Jag har kommit på vad jag ska ägna min sommar till.

Jag ska gå igenom musik från förr.

Jag har tappat så mycket sedan jag flyttade. Jag har ju tyvärr minne som en guldfisk och minns knappt hälften av den musik som jag brukar lyssna på. Jag måste tillbaka hitta det igen.

Jag måste få tillbaka mina minnen. Jag måste skapa nya.

                                         Jag lever livet som om han inte fanns.

jag lever livet så för att det inte ska göra ont. Han är min svaga punkt i livet just nu. Detta är sättet jag väljer att gå vidare på. Detta är hur jag har bestämmt mig för att hantera det.

Jag hoppas att det ska gå så som jag vill. Jag hopppas att jag lever livet för mig själv. Såsom jag vill ha det. Jag tycker inte om att vara svag. Det är inte mig fördelaktigt.

Jag ska hitta musiken från förr. Jag ska hitta mig. SJÄLV. leva livet utan dig, är inte lätt. men det går jag har gjort det förr. För 4 år sedan fanns du inte. och nu måste jag göra det igen.

Ibland får jag sådana här stunder. I dag är en sån stund. Allt bara stämmer så himla rätt. Allt faller på plats för en stund. Och jag älskar livet. Även om det inte är helt på min sida.. men småsaker går att fixa till. (skulle vilja vara kär) men det kan vänta.

Tills jag är ännu helare, tills jag är lite lyckligare. Tills jag hittat mig själv.

Det är stunder som denna som jag funderar på om jag är lite konstig helt enkelt. Jag sitter för mig själv haft ett underbart samtal med en vän och lyssnar nu på musik och vill bara leva livet. Jag vill äta det jag vill vara här och nu för alltid. Jag vill att det alltid ska kännas just såhär. Men det kommer det inte att göra och därför ska man ta vara på just denna stund här och nu. För just nu är livet helt jäkla underbart. (fast han har träffat en annan.. ) men sånt är livet och det går vidare ändå.. visst:)?