Jag lyssnar på Low, musiken tar mig tillbaka till en tid som varit som aldrig kommer igen. Musiken har den fantastiska/ fruktansvärda förmågan att göra det och jag tycker att det är skrämmande ibland hur det kan bli så att man kan slungas flera år bak i tiden. Bara med hjälp av några toner.

Jag tittade på Dårfinkar och dönickar ett favorit program när jag var liten. Nu känner jag bara att jag önskar att världen var lite mera som i serien, lite mera 80-tal lite mera queer lite mera flummigt.

Jag läser på konstfack så då är det legitimt att vara lite konstig har jag kommit fram till, kanske för mig själv att jag slipper bry mig eller för att folk "fattar" om man säger att man går på konstfack:). inte vet jag..

Jag går igenom min egen högstadie period nu när jag är ute på praktik.. skrämmande att det kan bli så! Saker som jag trodde jag glömt bort kommer fram.

Jag önskar lite mera att året kunde vara några år bakåt i tiden ibland, när värken i kroppen inte var lika stark och viljan att kämpa var lite större. När livet inte var lika alvarligt och dagen efter inte var lika hård.

Jag önskar, sätter på musiken och försvinner bort i minnena en liten stund... stunder då livet lekte med mig. Stunder då jag inte satt framför datorn och väntade på att det ska bli kväll så att jag kan sova..