Hej stockholm, jag är tillbaka jag minns nu hur måndagarna kunde vara. Dagen då jag skriver på min blogg som ingen ändå läser. Bloggen som för mig är ett forum för mig själv att skriva av mig dagar som denna. Som hittills mest är måndagar. 

Jag sitter med musiken i lurarna lyssnar och läser gamla texter, gråter och känner igen känslan av måndagar i denna stad. Mörkret har börjat falla därute och rummet känns mindre än för några timmar sedan. 

Jag vill inte gråta igen, men det kanske är bra att släppa ut det som trycker på inifrån antar jag. Är mycket att ta hand om här. Det var kanske lite lättare för två veckor sedan då livet inte handlade bara om mig själv. Men helt plötsligt är det bara jag som det handlar om och den känslan är svår att ta på då jag hela mitt liv tagit hand om alla andra. 

hej stockholm, jag gråter igen..