Det är måndag i dag. Den dagen jag oftast skriver.. kanske är det den dag då jag känner mig som mest ensam och har ett behov av att skriva lite?! Kanske är det den dag som tar hårdast på mig. Den dag då innan jag hunnit med allt fått upp mina skyddsmurar igen. Den dag då jag är jag, sakta och osäkert bygger jag upp mig inför veckans utmaningar.

Jag är i Stockholm igen. Jag mår bra. Men jag har ännu inte vant mig vid ensamheten som slår till ibland. Den ensamhet som jag själv skapar då jag inte tar tag i den och gör något annat istället. Det är ju faktiskt bara jag som kan ta tag i den tid jag har över och göra något åt den.

Kanske är det så att livet kom i kapp mig lite i dag... alla händelser som gjort att jag i dag är den jag är. Jag grät då jag tittade på Idol i dag då en av domarna sa att jobbiga saker som händer i ens liv ofta kan vändas till något bra. Då tänkte jag på Tex igen.. Det är ju därför jag sitter här i Stockholm. För att han inte finns längre för att hans liv tog slut. Och då bestämde jag mig för att mitt liv är för kort för att slösas bort. Men det är ibland som att mitt medvetande inte hunnit med mig hit riktigt. Jag är inte van att fatta sådana här beslut.

Men jag mår bra, trotts att det är måndag och att jag sakta och osäkert (?) bygger upp mitt liv som jag ska leva i några år till här.