"Deep down inside of her she knows by the fact of life and from all the books she´s been reading that that´s the way things works, that the discourse she once made with that boy belongs to another time and was spoken in another language. A language that doesn´t belong to her anymore. And in some way it makes her sad, bur at the same time she knows that a memory like that is worth keeping as a sweet one. And she keeps on smiling by that thought, even though there´s no one there to see this girl smiling at the memory of a boy she once knew"...

Ibland är det svårt att bara släppa saker som händer saker som har gjort intryck på en. Samma sak som jag håller på med i dag, att rensa ut det gamla för at göra plats för nytt. Det är svårt att släppa taget om vissa minnen som betyder mer än andra. Saker som bara du själv vet vad de betyder, för andra kanske det bara är en sten men för dig är det "DEN" stenen som tillhör just den tiden den platsen som du så gärna vill minnas och inte släppa taget om riktigt än... för det är väl så att det finns en tid

för allt att hamna i soporna. Frågan är bara hur länge man ska spara på saker som inte är mer än ett minne? Saker som betyder mer än alla pengar som finns.

Ja jag är en samlare, betyder det då att jag har fler minnen eller bara att jag har svårt att släppa taget som saker, minnen, personer, känslor??

Är det nyttigt att ha flera hyllor med lådor fyllda av saker som tar en tillbaka till en tid som man inte kan uppleva igen?

Jag vet inte.. ibland blir jag tokig på alla lådor och prylar som jag inte ens minns att jag har men som jag när jag ska rensa inte kan förmå mig att slänga... suck...