Jag tycker om att vara ute och cykla.. ute i det fria lyssnandes på musik i lurar och bara njuta av omgivningen. Jag kan lätt känna mig lite instängd inomhus har jag märkt den senaste tiden. Jag tror helst att jag skulle vara ute hela tiden om det gick. Eller kanske inte.. haha.. det skulle nog bli lite jobbigt. I dag har i alla fall varit en helt okej dag. En helt okej dag i mina mått mätt.

Tänker just nu ganska mycket på Tex. På söndag denna vecka är det ett halvår sedan han dog. Och det gör att jag tänker på det extra mycket. Jag har bestämt mig för att jag ska till graven då, jag vill dit och prata lite eller vad jag nu kommer att göra när jag är där. Det är inte så att jag tror att det kommer att bli bättre med tiden, kanske bara lättare att acceptera det faktum att han inte längre är här på jorden längre. Minnen flödar ofta från den tid då vi levde som en familj. Läste i en blogg i dag som jag hittade, skriven av en vän till Tex. Ett par som han umgicks med förut, som även jag träffat många gånger. Läste vad hon skrivit då hon fått beskedet, de hade pratat minnen. Och även om det var jobbigt att läsa det var han för en liten stund vid liv och jag log för mig själv, på det där sorgsna sättet som man gör när någon man tycker om har gått bort. Men som man ändå vill minnas med glädje. Jag har mest bra minnen av honom. Han var alltid så snäll mot oss, han fanns där när ingen annan fanns. Och det tackar jag honom för nu såhär i efterhand. Synd bara att jag inte hann säga det till honom medan han levde. Men man kan ju inte veta att någon ska dö helt plötsligt. Det är bara att försöka ta vara på de som man har i livet och komma i håg att berätta för dem att man uppskattar dem lite nu och då så att de inte glömmer bort det.