Ibland kommer det sådan dagar... i dag var en sådan dag. Jag var på väg hem från stan från min bror. Jag hade vinden i mitt hår, spring i bena och cykeln trampade tappert framåt.

Sen bara vände allt jag kom till mitt kvarter där jag bor, samma som jag bodde i när jag var liten, samma som jag bodde på när han fanns med i vår familj. Samma kvarter där jag lekte när jag var liten, där jag stod på balkongen med min syster och skrek sången "ska vi gå hem till dig eller hem till mig". Den gången när han han kom ut och tyckte att vi skulle vara tysta så att vi inte skämde ut oss. Men vi bara skrek vidare, för vi var små då och då är livet lite mera en lek.

Mitt rum som jag bor i nu, den lägenheten som jag delar med 3 andra det är samma som jag bodde i då. Jag har det rummet som min mamma och han hade som rökrum. Det var på den tiden på sent 80-tal tidigt 90-tal när man fick röka inomhus, då det inte var konstigt. Jag minns att vi hade en grå soffa med en lila filt över där inne.

Det kanske är ett sätt för mig att bearbeta det som hänt nu genom att måla, leva och andas just det som jag minns från när jag var liten. Samma kvarter som jag lekte i när jag var liten, samma ställe som jag växte upp på. Då livet var lite mera lek och mindre krig.

Med tårar i ögona cyklade jag vidare och öppnade dörren till mitt hem och jag frågar mig själv, när ska det kännas okej? När ska jag slippa få klumpen i magen varje gång jag tänker på det. Snart har det gått 6 månader, 6 månader sedan samtalet från min mor innehöll orden " Tex är död... han har kört ihjäl sig". Den meningen som jag kommer att minnas för resten av mitt liv. Den meningen som jag fortfarande inte vill tro på.

Men jag måste för det är sant och han finns inte mer inte på samma sätt som han fanns när jag var liten och växte upp inte på samma sätt som han fanns när han fanns. Nu finns han men någon annastanns och jag vet inte vart han är. Jag hoppas bara att han har det bra och att han är lycklig!

 

Pernilla

22 april 2010 15:24

Vilken fantastisk bild! Du är duktig, det är verkligen likt. Även om det var väldigt länge sedan jag såg honom. Många minnen väcks till liv när jag läser ditt inlägg. Jag har inte tänkt på den tiden på länge. Visste inte att du bor i lägenheten! Måste nästan komma och hälsa på nästa gång jag är i Umeå. Och se om jag känner igen mig =)

 

tots

23 april 2010 13:54

Jag såg nu att jag skrivit lite otydligt, det är inte samma lägenhet utan bara en likadan :). Du borde absolut hälsa på om du har vägarna förbi.. 100 år sedan jag såg dig!:) Träffade din mamma för några år sedan på en skobutik.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknade lyckligare än på länge. Jag har det där lilla suget i mig som får mig att vilja leva lite mera lite längre lite bättre. Jag har ett driv och jag vet inte vart det kommer ifrån. Jag försöker fylla livet istället för att livet ska fylla mig. Vi...

Det är på mornarna som det kan vara jobbigast. De dagar då jag umgåtts för mycket med mig själv. Då livet är lite skörar än vad det var förra veckan. Då när sängen kallnat efter att ha sovit för många nätter ensam. Vaknat för många mornar själv.  ...

Lyssnar nu på Säkert, vemodigt och lite norrländskt sådär fint.    Haft en fin dag med mig själv min penna, musik och mina tankar. Det är då det händer. Det är då det skapas. Det är även då som tankarna på dig kommer och går igenom mig, mitt hjär...

Ibland (de senaste veckorna) tänker jag att livet skulle vara lite lättare om man slapp känna allt. Jag är lite ledsen just nu det har gått 3 veckor utan honom nu. Och det går bra, jag vet jag kommer att klara mig men det är alltid lite svårt att var...

Ja jag kanske borde ta och göra det med tanke på att jag typ bara skriver på måndagar. Men jag ska sluta tjata om det och bara skriva för att jag känner för det och för att detta blivit mitt nya forum för att skriva. I och med att ingen läser ändå så...