Jag vaknade på morgonen, klockan ringde alldelens för tidigt som vanligt. Sömnen var inte klar och dagen tvingade mig upp trotts att jag inte ville. Jag gick till jobbet, satte på datorn, kollar vad som finns att göra. Min arbetskamrat kommer in, sätter sig vid datorn, kanske pratade vi lite grann, om helgen, om dagen, om annat strunt. Dagen går och lunchen intas under tystnad läsandes en tidning som bara läses för att det är det enda som finns där och för att ord i vissa fall är överflödiga. Kaffemaskinen piper och säger att nu är ditt kaffe klart. Går tillbaka till kontoret, sitta och titta in i skärmen lite mera, packa lite prover svara lite på mail. Frågar konstiga frågor som jag vet min arbetskamrat inte kan svara på. Men jag frågar ändå för jag har tråkigt. Gör en studdsboll av gummiband, konstigt att det funkar. Viker en till svan, måste komma till 1000 st. för att få önska. Har gjort 10 st. Klockan slår hemdags, handlar på vägen hem, ringer något samtal för att få tiden att gå på den långa vägen hem. Kommer hem lagar mat, äter maten ser en film. Fylls av en längtan efter kärlek, på riktigt, kärlek när den är som bäst.Filmen tar slut och livet tar tag i mig, tvingar mig att inse att jag är fast på ett ställe som jag inte vill vara fast på. Ett ställe där varje dag ser ut som den andra och allt har sin samma rytm. Där livet inte är livet som jag vill att det ska vara utan för att det bara är... det liv som bara blev för att jag någonstans på vägen gav upp... Eller är det bara för att jag inte orkar? Jag har varit singel i 5 månader nu och det är, i morgon 4 månader sen han min styvfar dog.. Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare, jag har fastnat som en myra fastnar i tuggummi en alldelens för varm sommar dag. Jag vet inte hur man tar sig vidare när livet är som ett ekorrhjul där man inte tar sig lös. Jag vet ibland inte hur jag ska finna styrkan att orka göra allt som jag måste för att ta mig vidare och ut ur detta...