Jag håller nu på att vårda mig själv.. finna vad jag vill och vad som är min mening med livet. Jag måste komma vidare jag måste glömma.. Jag saknar honom hans sällskap främst bara att ha honom nära mig. Men livet går vidare och jag hoppas att jag inte förlorat honom som människa.. jag tycker om att prata med honom.

Jag tycker bättre och bättre om mig själv oxå. Har inte blivit bättre på att äta en men det kommer det med.. jag mår ju inte bättre av att inte äta.. jag måste ju vårda mig själv oxå.. :)

Det blir bättre.. men ibland gör det ont. Men detär bättre att kunna känna än inte alls.. eller hur:)?