Det är väl ungefär såhär jag känner i dag för att packa och slänga och rensa och göra mig av med saker som jag inte alls vill slänga.

Saker som jag genom åren fäst mig vid emotionellt.

Men hey.. det är ju bara prylar. Allt sånt går ju att ersätta.

Eller gör det det. Går ett minne som är fäst till en sak att ersätta?

Fast jag är inte mina prylar, jag är inte mina russinburkar som jag och min exkombo samlade ihop för flera år sedan.

Jag är inte den gula gardinen med oranga prickar i mitt kök.

Jag är inte mina saker, men de har börjat äga mig och det är väl det som är så hemskt att komma på såhär nu i packningsfasen.

Jag är inte materiella ting de säger inget om hur jag är som människa. De har inget värde efter att de lämnat mitt hem, deras värde ligger endast i mina minnen. Minnen som nog aldrig kommer att försvinna även om prylen försvinner.

Jag utmanar verkligen mig själv genom att flytta nu. Från 52 kvadratmeter till 7 ynka små kvadratmeter.

Livet är till för att utmana. Detta är min utmaning.

Det är lite tungt ibland att sitta själv på jobbet som jag gör just nu. Jag borde inte sitta och surfa runt på internet. Men jag tar en liten rast från packandet av prover. Det är inte superkul och överdrivet stimulerande. Men det är bättre än mitt gamla jobb, detta sliter inte alls på samma sätt och det är bättre betalt. jag ska inte klaga på mitt jobb men när tiden är som den är och tankarna snurrar i huvudet ja då är det lite jobbigt att sitta själv och glo in i en dataskärm. Det är inte så lätt då att hålla tankarna borta från allt som snurrar runt i huvudet.

Det är mycket förändringar på gång nu nya traditioner till jul, flytt, seperation, och ja sen kommer jag inte på något mer just nu. Men det är snurrigt i huvudet.

Nu ska jag packa några fler prover för att sedan äta lunch med en kär vän.