jag fick panik la mig i sängen.. började prata med mig själv högt.. och ja.. jag vet inte vad jag kom fram till? Vad är det som gör ondast egentligen? Att inte ha honom mer i mitt liv. Jag tror att det är det som smärtar mest.. Visst gör det ont att inte vara med honom... visst gör det ont att lixom veta att han inte vill vara med mig mer.

Det gör ont.. men jag har varit med om det förr så jag kommer nog över det och kan komma vidare... :/ visst då??

Jag kan ju redan nu se det goda i det hela och vad jag lärt mig..

deth ar aldrig gjort såhär ont.. det gör så ont.. hur går man vidare? jag vet att jag en dag kommer att vakna och allt kommer att vara som vanligt igen i den nya verkligheten.. men innan dess ja... jag orkar inte gråta mer jag orkar inte känna just nu har jag bara stängt av. SLUT.... det kändes som om hela jag blivit överkörd och manglad på samma gång.. smärtan var nästintill obeskrivlig.. hur tar man sig vidare utan den man älskar? Det gör ont att blunda det kommer göra ont att somna det kommer att göra ont att vakna utan det vackra bredvid mig. Han är så vacker men men livet går vidare... man kan inte vara med någon om man inte mår bra.

Det är svårt att andas..

gråten ligger och vilar nu. men den känns och den finns det onda kommer och går det kryper i kroppen och fångar in mig och jag kan inte andas. Det är som ett slag i magen som tvingar mig att känna tvingar mig att inse att livet som det varit inte är längre...

tränat två gånger.. jobbat och umgåtts.. uppehållit mig hela dagen. Det är bra.. men kom på sen att jag glömt bort att äta... jaja.. åtit rostade mackor nu. Bara jag inte hamnar i mack träsket igen... det är inte så sunt att bara äta mackor hela tiden. jaja.. nu ska jag sova.

när jag stänger mina ögon ser jag ditt ansikte, jag ser dina underbara ögon de som är så vackra när du ler. Jag bara älskar dina rynkor i vråna. När jag stänger mina ögon ser jag ditt hår som lockar sig i nacken, jag ser din fina mun. När jag stänger mina ögon ser jag det som jag älskar mest framför mig.

Jag måste tvinga mig själv att öppna mina ögon, för det gör för ont att blunda, för då ser jag.

jag är hel på utsidan men på inuti har jag gått sönder.

Kan jag få ett plåster?

tre ord som är underbara men som samtidigt kan göra så ont när de slutar att finnas... jag älskar dig. Kärlek. jag älskar men just nu gör det ont.. jag vet inte om jag orkar att det ska göra ont. Men jag kan inte göra något åt det. jag är hjälplös och utan makt. Jag är ensam och hjärtat brinner, av kärlek som inte besvaras. eller kommer den att göra det?

jag älskar dig...

tre ord, tre ord som sätts samman, tre ord, tre ord tre ord... det är bara tre ord som kan göra så fruktansvärt ont.

Ibland är inte livet rättvist. På jobbet gråter de för att de inte tycker om sina liv och känner att de inte har något att leva för. Jag talar om de äldre som jag tar hand om. I sådana situationer känner jag mig bara hjälplös... vad ska man säga till någon som sitter och gråter och bara tycker att allt e skit, utan att verka klyschig...

Livet e inte alltid en dans på gröna rosor.. det är bara att försöka se det positiva i allt mörker och tänka på det goda i livet.

Jag har jobbat för mycket nu. Men mina tankar är kvar hos dem som gråter för att de känner sig hjälplösa och ensamma... och jag ska bli bättre på att uppskatta livet här och nu..

jag vet inte varför jag är rastlös just nu.. kanske är det för att jag har tvingats att stanna upp och att jag måste ta tag i saker. Jag vill helst av allt bara resa i väg någongstanns och uppleva något låta tillfället ta tag i mig istället för att jag ska måsta ta tag i det..

Tillfällen bjuds det inte lika mycket på just nu i livet tycker jag. Just nu trampar jag mest runt i samma spår. Jag vill förkovra mig i något jag vill uppleva passion, jag vill jag vill jag vill... jag vet inte vad jag vill. Jag bara vill en massa.. men kanske är det bara så att jag har blivit gammal. Gammal och orkeslös på äventyr, för bekväm för att ta tag itillfällen.. för gammal för att våga dyka ner i sådant som inte betyder trygghet.. Hemsk tanke.. kan det vara så.

Jag har ju fortfarande spring i benen. Jag vill ju fortfarande springa runt vara barn, se konstig ut. Uppleva saker och leka med okända människor. Jag vill mera än bara det som är.

trodde min mobil i morse jag. Stiger upp i godan ro vid 06.00 kommer in i ett annat rum och ser att den klockan visar 07.11 ehh.. något är fel här. Det visar sig alltså att min mobil var inställd på någon gamal ändring då vintertiden låg i slutet av september... Panik. Jag börjar juh 7 på jobbet... jaja... detvar bara att cykla järnet till jobbet och börja dagen med att stressa. Tycker inte om det. Men nu är jag ledig en dag vilket känns så skönt!!!!!!! ska sova och bara pyssla på hemma i morgon. Börjar låta som en tant:) ja men det kanske är så när man närmar sig 30 (fortfarande 3 år kvar dit.) men i alla fall...

BOrde ta tag i målandet oxå... har som legat på latsidan med det ett tag nu. Men det är som att jag inte orkar förta mig något sådant just nu..