Har varit sjuk och hemma från jobbet i några dagar nu. Så tråkigt efter ett tag när man bara är hemma och sjuk. Det är ju det man längtar efter men när man väl är där är det sjukt tråkigt... suck men nu har jag sovit bort det mesta och känner mig kry igen. Ska tillbaka till jobbet på fredag:) Det är nästan så att jag längtar lite efter att ha något att göra...

jaja.. allt för i dag.. är för uttråkad för att skriva och musiken håller på att avverkas i mina öron så jag har inte så mycket mer energi kvar.

vill ha godis måste köpa godis ska se tv, borde äta mat:)

Jag springer utan mål i sikte jag glömmer bort att ducka för faror som lurar runtom mig. Jag springer från mig själv, jag har svårt att stanna upp. Jag glömmer bort vad som är viktigt. Jag glömmer bort mig själv, jag glömmer bort att jag är en varelse som oxå har känslor som oxå har ett hjärta...

I mitt lopp utan mål glömmer jag bort mig själv.

-Hej här är jag... kom i håg att ta hand om mig...

livet går vidare ändå dag för dag.. vissa är bra andra är dåliga då gäller det att ta till vara på de bra och peppa upp sig på de dåliga...

jag tror verkligen på att en dag blir det bättre.. men just nu känns det som om jag tar ett steg framåt och 3 bakåt...

såg honom i dag gåendes ute från bussen hem från jobbet.. vad ont det gjorde i mig.. vad jobbigt det var.. 2 veckor sen jag såg honom sisst. jag vet verkligen inte vad som är bäst för mig själv just nun heller att ha kontakt eller inte..

jag vet inte hur jag ska ta mig upp för backen den är så otroligt jävla lång just nu, ser verkligen inte slutet..

I en värld, samhälle, där du kan nå folk och folk kan nå dig överallt genom mobiler, msn, mail, chat, blogg, och annat... HUr är det då möjligt att man kan känna sig så otroligt mera ensam då? Ensamheten blir ibland bara helt påträngande... kryper upp över dig in i dig..

Hur är det möjligt?? Finns det för många sätt att nå människor så man helt enkelt slutar att höra av sig?? För man vet inte vilket val man ska välja av alla de oändliga tekning vägar som finns...

det ska jag lära mig.. ligga på sängen och säga det högt så att jag tror på det. Jag som alltid ska vara så duktig och duga, anpassa mig och vara andra till lags. Dags att ändra på det nu... jag vinner inte på det i längden. Det är jag som går förlorande ut ur leken helt enkelt.

livet är mitt eget ingen annans det är bara jag som kan leva det, tyvärr.. ingen annan kommer att leva det åt mig den dagen jag inte orkar.

sitter och lyssnar på Radiohead just nu. Det skär i mig.. jag har sån ångest just nu vet inte vad jag ska ta mig till.. men det är väl sånt som går över antar jag. Livet går vidare man tar sig vidare för att man måste.

ja just det för att man måste.. ibland undrar jag hur länge jag ska måsta.. hur länge till dessa måsten drar mig upp och för mig genom dagen..

jag börjar bli otroligt trött i hjärtat. Vill inte minnas att det gjorde så ont förut men det gjorde det säkert.. Man kanske fungerar så att man glömmer sånt som gör ont..

Måtte jag glömma snart då!!!

läser gamla saker och kommer på att jag är nog samma som förr.. fan.. ja jag vet inte. Gjorde ungefär samma saker tänkte ungefär samma saker. Lyssnar på samma musik i dag, känner mig upp och ner i dag på samma sätt som jag gjorde då förut. Jag är singel i dag och det var jag förut oxå..

hmm.. när ska jag träffa någon fast det är inte ens min tanke just nu att träffa någon ny.. har ju inte kommit till den biten än i mitt sorgearbete.. är nu i stadie ett.. acceptera att det är som det är.. tar lite tid för mig. Jag saknar honom så, hans vackra ansikte. jaja.. livet går ju vidare och jag hoppas att lite sömn ska hjälpa mig?! Jag hoppas att jag inte har livskris.

jag vet inte.. fan livet är bara så hårt mot en ibland. Förtjänar man det eller är det bara att bita i hop. Har alla det såhär?

Åhh.. jag måste verkligen sova nu, å måtte jag bara få sova länge i morgon och inte vakna i panik och ångest..

jag saknar honom och det är jobbigt att vakna på morgonen det är jobbigt att veta att jag är ensam när jag öppnar mina ögon.